tisdag, februari 24, 2009

Dagens bästa


1) När ett stim fiskar plötsligt flockades runt mig på vår snorkeltur. De var hemskt intresserade av mitt cola-kräk.

2) När en amerikansk man gissade min ålder. Han trodde att jag var 13 år. På fullt allvar.

Igår åkte vi med färja över till ön Cozumel för att snorkla. Det dröjde ungefår två och en halv minut innan mina medpassagerare fick se en välmixad kaskad av frukt, ägg, smoothie, kaffe och ett nyss intaget åksjukepiller flöda ner i närmsta soptunna från min mun.

Ingen annan mådde heller särskilt bra efter denna smått svajiga färd, men efter en cola med lime och inmundigande av nya mexikanska powerpiller kände vi oss redo igen. Vi gav oss i en skara om 10 ut på den lilla båten med glasbotten för att kolla in "ett av världens vackraste rev"...
*host host BULLSHIT*. Visst fanns där massor med fina fiskar och en och annan barracuda, men jag var inte riktigt i stånd att njuta. Faktum var att när jag låg där och guppade i flytvästen låg min främsta koncentration i att inte kräkas i snorkeln.

Det gick inte så bra.

Jag hann precis vända mig i vågornas riktning och spotta ut snorkeln innan min coca cola tog vägen tillbaka ut i vattnet. (Det var allt som fanns kvar efter förra båtfärden) Plötsligt blev jag sjukt poppis bland fiskarna som alla flockades för att kalasa på mitt kräk. Allis simmade högst entusiastiskt mot mig med undervattenskameran i högsta hugg, tills jag förklarade anledningen var på hon skrek "IIUUUEE" och frenetiskt sprattlade bort.

Resten av tiden låg jag däckad på däck, men innan dess hann vi ha en liten pratstund med en äldre amerikansk man som tog en avstickare från sin lyxkryssning. Han undrade över Julias ålder och hon berättade att hon var 15 år, varpå han då började gissa på oss andras. (Ni som känner mig vet kanske att jag har semestern i Turkiet förra året i färskt minne, då två av varandra oberoende personer på fullt allvar gissade att jag var 15 år). Hursomhelst, efter att ha hört Julias ålder vänder han sig mot mig och säger "well, then you must be 13" varpå han vänder sig mot min fem år yngre lillasyster och säger "and you're 16 and you are... hm, 18". Det sista sa han till Clara, Julias tvillingsyster. JO MEN MAN TACKAR.

Idag ska vi bara chilla och jobba på brännan!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Vad underbart att du är tillbaka! :) Har kikat in här med jämna mellanrum i hopp om att du skulle komma tillbaka från bloggpausen, wie! :)

Vilken underbar semester ni ser ut att ha!

Anonym sa...

vilket fint kräkinlägg, vattnas i munnen, host.

dock krävs en korrigering; det händer inmundiga..

om jag får be.

Andrew Bird

är bra.

Anonym sa...

Om vi ska märka ord så heter det väl "det heter inmundiga", inte "det händer inmundiga"? Det är mänskligt att fela :)

Stila sa...

Anonym: Vilken tid det tog att förstå var felet låg, dubbla fel blev hemskt förrvirrande. Men nu är det bortglömda n:et satt på plats. Det är sådant som händer och fötter.

Anonym sa...

inmundiga inschmundiga...
hur eller hur var kräkhistorien ganska äcklig.. stackars fiskar...

Anonym sa...

AHAHAHAHAHAHAHA! starckars dig. hahaha jag tyckte detta inlägget var JÄTTEroligt

/cp